Noticias

Jag, Martin och Erik i Sibiria har ett nytt band, vi heter Kommun. Hanberg sjunger på engelska, annars är det väl rätt mycket som vanligt. Eller, vi tycker att det är ganska stor skillnad, men fattar ju att ingen annan fattar. Släpper skiva senare i höst och spelar lite och så.

Piratpartiets ordförande och, enligt egen utsago, ultrakapitalisten Rick Falkvinge säger så här i ett citat från DN (i sin tur från Fokus) om deras enda fråga:
- Viktigare än vård, skola, omsorg, kärnkraft, försvarspolitik och skit som de har pratat om i 40 år.
Ändå har de åtta procent i den senaste opinionsmätningen. Seriöst, om du är lite svagbegåvad och har övervägt att rösta på dem, tänk om i så fall. Du kommer ju att gräma dig i framtiden, som jag hoppas att gamla nydemokrater grämer idag. Och då lyckas ändå Piratpartiet med att få Bert Karlsson att framstå som intelligent och engagerad i jämförelse.

Jag orkar inte bry mig längre om fildelningsfrågan. Och det är jag stolt över. För det är en petitess i politiska sammanhang och det är en skam att seriösa partier som vänsterparitet och miljöpartiet ger sig in i det. "De vill kriminalisera en hel generation" hör man gång på gång. Men om den generationen är så efterbliven att de bryr sig mer om att ladda Terminator 4 än arbetspolitik så förtjänar de inte fängelse, utan att sitta på institution.

Seriöst: ladda ner hur mycket ni vill, men glöm inte bort den riktiga politiken. Det är inte så roliga tider nu.

Har gjort en remix av Caught in a riot med Andreas Tilliander. Den finns här att lyssna på.

Annars tänker jag mest på ny-sibiria. Studio är bokad uppe i Umeå. Vi har nog aldrig varit så fokuserade på en skiva som den här. Vi lovar varandra att ha högt i tak och ta in varandras idéer. Det fungerar väldigt bra tills någon ger feedback, då vaktar man sina darlings som en hund vaktar ett ben. Men vi jobbar på det.

I sommar kommer vi bara göra en spelning, på Putte i Parken. Tänker att Vapnet ska få ta det lite lugnt ett tag. Om det blir nog ny skiva så ska den vara sugen som fan.

Tänkte på gamla sommarturnéer nu och blir lite sentimental. Att det har hänt, det är svårt att greppa, på samma sätt som andra minnen kan lägga sig som en klump i bröstet. Man vet inte varför men det är sorgligt när man har varit med om något fint. De mest bestående minnena är inte av roliga spelningar utan av att åka minibuss i grönska, stanna på rastplatser med träbänkar och liten kiosk. Ett glatt gäng med framtiden före sig. Det är kanske det som gör det sorgligt, man är inte 26 längre och ingenting kan göras för första gången igen.

Martin H och jag har ett till band, Sibiria. Vi ska spela in en ny skiva i sommar är det tänkt. På engelska! Har ju alltid hatat svenska grupper som sjunger på engelska, så det ska bli roligt. Nu när det verkar vara ett krav bland alla svenska popband att göra den personliga, svenska skivan så känns det bra att göra en opersonlig engelsk sådan. Vi tar väl och skaffar oss ett nytt namn samtidigt.

Apropå trender. Som Filter skrev om i senaste numret har trenden med svenska namn i bestämd form verkligen exploderat. Det vore ju löjligt om inte vi tog åt oss äran för det. Visst fanns det några exempel innan, men efter att ha lanserat ett så fantastisk namn som Vapnet är så är det ju inte konstigt att korta (helst tvåstaviga) namn i bestämd form är regel bland band och klubbar. Jag har i varje intervju jag gjort svarat på varför vi heter som vi gör, det tror jag inte de här nya banden behöver göra. Om jag inte kan tå åt mig äran för den bestämda formen, så måste det väl ändå finnas något slags samband mellan Vapnet och alla de militanta namn som skulle kunna vara våra tributeband om vi hade haft några fans.

Kriget, Artilleriet, Hotet, Ondskan.

Om det aldrig blir någon ny skiva så är väl det avtrycket man har lämnat.

Nästa vecka åker vi till Norge och spelar. Det känns roligt.

26/2 Oslo: Blå
27/2 Trondheim: Samfundet
28/2 Bergen: Garage

I Bergen var vi höstas, det var göy som bara den. Trondheim är typ Norges Östersund, det ligger på samma breddgrad i alla fall. Därför är det skönt att spela där. I Oslo bodde jag i två månader och jobbade som postman. Det var inte jättegöy. Jag fick köra trehjuling, en gång tog jag fel väg och hamnade på motorvägen. Jag och min vän Jonathan jobbade även i en gubbes trädgård med att klippa gräs, buskar och träd. Vi fick förtroendet att själv skriva upp mycket vi jobbade då gubben var på semester. Vi höftade till med några extra timmar eftersom han ändå var en rik, norsk gubbe. Sedan var gubben missnöjd med vårat arbete och drog av lika många timmar som vi tidigare hade lagt på som straff. Jag vet inte vem som skrattade sist eller vem som lärde sig något. Hur som blir det roligt att åka till Oslo igen. "Världens dyraste stad" säger man ibland, jag vet inte om det stämmer.

Apropå Stockholm så spelar vi på Debaser Slussen nästa fredag, den femte december alltså. Flyktsoda heter klubben. Kan nog lova att det blir årets sista spelning. Och sedan dröjer det nog innan vi spelar igen.

Vi släpper Stockholm, sett snett uppifrån som en vinylsingel, den finns att beställa här. B-sidan (känns fantastiskt att kunna använda det bokstavligt) är en nyinspelning av Ge dom våld som vi gjorde i studion. Den låter väldigt live, troligen beroende på att allt utom sången och hackbrädet är inspelat live. Vore roligt om ni köpte den, eller någon annan skiva, om ni tycker att musiken är bra. Döda Fallet var första gången vi spelade in med en producent i studio, vore tråkigt om det blev den sista på grund av pengabrist.

Spelningen igår på Rätt till vårdfestivlen var väldigt rolig. Kände mig peppad på att spela in nya låtar och allt sådant där. Har ett gäng klara, fast det får nog vänta ett tag.

Jättebra arrangerat också, roligt att så många kom dit på en tisdag. Som vanligt borde en del av Stickys personal lära sig hur man beter sig, men det kanske hör till deras "rock-attityd". Vad vet jag.

Vill du ge dom rätt / eller ge dom vård?

Vi spelar några hits. Eller jag tror jag ska börja säga dängor istället. Hörde en intervju med David Sandström i veckan där han konsekvent sa dängor istället för låtar, "jag har skrivit dängor i tio år...". Lät bra. Det var pappa som ringde och tipsade om att slå på radion, "de intervjuar någon musiker som verkar lite vettig". Skönt att det inte var Salem Al Fakir, så jag slapp bli sjutton och irriterad på bristen av bildning och smak hos den äldre generationen. I och för sig har jag inte känt så på ett bra tag. Tror att det var förra sommaren, när jag var hemma, som pappa tittade upp från ÖP och sa "dom kallar kent för indie här, det är dom väl ändå inte?" Nä, precis.

På vägen hem åkte vi förbi Trosa, vars slogan är "världens ände". Lite roligt, lite deppigt. Östersunds är "livskvalitet ingår".

Här är mitt förslag till Uppsala: "Whats upsala?" Internationellt gångbart, ungdomligt, piggt. Tänker mig en lite flyer med en bild på en glad student som dricker latte framför domkyrkan: Vad vill Du ha ut av Uppsala? Vi får det att hända. "Whats up? Upsala!".


Det var roligt att spela, lite synd om Stef bara. Först fick han öl över sig. Sedan gick tamburinen han köpte efter att ha sett Standing in the shadows of Motown (vilket vi gör) i bitar på scen. Eftersom han läser genusvetenskap så skulle väl han säga att den dekonstruerades.

Spelningen i sig tycker jag var rätt tajt. Bra vilja från oss också. Att vi hade mellanöl i logen var bra eftersom vi spelade rätt sent. Det vi kan göra bättre nästa gång är att spela lite mindre fel. Det publiken kunde gjort bättre var att inte vifta med spexpinnar och kasta öl på Stef ("kasta helst inte öl på oss", som Martin sa).

Hej,
nästa lördag (1 november) spelar vi på Norrlands Nation i Uppsala. Damföreningen Yppsilon (?).

Har aldrig spelat på Norrlands, så det ska bli roligt. När jag bodde i Uppsala var jag inte med i den nationen heller, utan i Kalmars. Hade hört att det var mest indie och det visade sig stämma. Jag träffade min kompis David Nygård där, genom ett samtal om Bear Quartets storhet. Vår vänskap cementerades av att vi åkte till sthlm för att se dom göra en akustisk spelning på Hannas. Sedan såg vi dom på Norrlands Nation.

Lite senare var jag på Norrlands igen, men då var Nygård på andra sidan, på scenen med sin jävla trombon och apkonster och Laakso. Jari Haapalainen var säkert med på spelningen också. Det här blev ju lite bittert för mig som inte hade något band då. Jag ville ju vara med i Laakso men fick inte eftersom, har David berättat senare, de utgick från att jag var dålig eftersom jag aldrig spelade gitarr när vi hängde.

Sedan flyttade jag från Uppsala. Jag och David blev osams ett tag, över en hyra när han bodde i mitt rum på rackarberget och jag bodde i ett kollektiv i Oslo. Sedan startade jag Vapnet och bad honom att vara med vilket även ledde till att vi blev kompisar igen.

Jag vet inte vad någon förväntas göra med den här informationen. Men jag gillade övergångarna i det första stycket. Därför sparade jag det här, trots att jag kom på att jag har bloggat om ungefär samma sak förut. Det blir lätt så på ålderns höst. Fick även gå in och rätta det här inlägget, att man inte orkar att korrläsa kommer också med åldern.

Spelningen på popaganda är nu tidigt på fredag istället för tidigt på lördag. 14:45 fredag alltså.

Vi kommer att spela på Popaganda. På lördagen den 30 augusti, halv tre på dan.

Vi ska även göra vår debut i Norge, på Phonofestivalen i Bergen, den 19 september.

Tänkte skriva "vi syns" men kom på att det är en rätt tom fras att använda inför en konsert. Vi i bandet kommer ju att synas tack vare scen och lampor och sånt, men något möte är det ju inte tal om egentligen. Kanske lika bra det, det vore så nervöst då.